Flamingokvartetten

Det som händer när jag är i vårt hus i Spanien är någon helt annat än det som händer när jag är hemma i Farsta – och då pratar jag hur jag ser på motiv i mitt målande. När jag är där nere så frigörs något mer lekfullt, otvunget och ett nyfiket experimenterande. Jag tänker sällan då i några som helst ramar, utan låter allt vara tillåtet – oavsett om det skulle vara klyschiga motiv (vilket är min egna lite förutfattade åsikt). Men där målar jag helt hur jag vill, vilket jag egentligen gör allt som oftast, men ännu lite mer när jag är i värmen och semestermode.

Flamingos är det många som velat se i mina mönster. Men där har jag fortfarande känslan av att det redan är gjort av hur många som helst och hur många gånger som helst. Men väl där nere fick jag en plötslig impuls att faktiskt måla dessa otroligt vackra (men kanske uttjatade) fåglar. Och visst är det så att det mesta är målat, men inte just på mitt sätt.

Lekfullheten var total då jag egentligen inte skulle måla denna resa, men självklart så tar alltid lusten att måla överhanden och jag skyndade mig att inhandla färger och duk, men jag hittade inte några bra penslar. Så jag rotade i kökslådan och hittade stekspade, slevar, en fönsterskrapa och andra köksredskap och sen gick jag loss på duken. Då växte det fram en mer exotisk bakgrund, långt från den förort jag bor i, och det kändes som att ett par flamingos passade väldigt bra in. Och så kan det gå när man släpper kraven på sig själv och faktiskt bara lekfullt skapar utan något speciellt mål, det är faktiskt då det kan bli som bäst.

Vanligt glas

Antireflexbehandlat glas