Mitt förhållande till sociala medier

Mitt förhållande till sociala medier

Nu kommer lite funderingar på det här med stress gällande sociala medier som jag både älskar och hatar. Jag har två Facebook-konton. Min privata Facebook skrollar jag numera mest igenom då och då. Förr gick jag igenom alla inlägg som vänner och familj gjorde, men nu märker jag att allt färre använder sina konton till att faktiskt dela med sig av sitt liv och tankar. Det är mest att det delas artiklar och andras inlägg, och det kan ju vara intressanta saker. Men också sånt som man absolut inte vill ha i sitt flöde.

Jag är med i några grupper på Facebook, typ om fåglar och katter…och även en grupp som heter “Akvarellmålarna”. Just den gruppen knäcker mig mer just nu än inspirerar, jag känner mig som en amatör när jag jämför mig med andra. Jag vet att det är irrationellt då jag samtidigt uppmanar att man ska strunta i att jämföra sig och bara mål på grund av lust.

Hur jag använder sociala medier

Men jag använder nog mitt privata konto lite som de flesta, delar vad som händer i livet och annat. Men det gör också att jag inte riktigt tar Facebook på allvar och tänker att ingenom läser eller är intresserad av det jag skriver.

Jag har ju även ett konto kopplat till mitt företag och ibland är jag lite kass på att uppdatera där, och det kan stressa mig så jäkla mycket, att man hela tiden borde lägga in mer och sen svara på alla kommentarer som blir resultatet när man väl lägger in något.

Vinklar på inlägg

Att vara sin egen marknadsförare är svårare än man tror, att fundera ut roliga inlägg, vara intressant och prestera. Rent tekniskt är det ju inte svårt, utan det svåra är att hålla ett jämt flöde av något som känns intressant och relevant för andra, utan att stressa sönder sig.

Instagram började jag med rent privat men det har glidit över till att vara ett kombinerat jobb- och privat konto, så där måste jag också ha en bra balans mellan mitt privata liv och mitt designande.

Hur ser ni på det här med sociala medier?

Vad är intressant hos dem ni följer? Är det vackra bilder eller personen bakom som intresserar?  Fattar att det här är svåra frågor att svara på och att det beror på vem det är man följer och så vidare, men det är dessa frågor som jag hela tiden funderar på när jag gör inlägg. Jag vet ju att många älskar att se mina små tecknarfilmer till exempel. Sen märker jag att jag tappar följare om jag lägger upp för många bilder från Mallorca eller på våra katter, så jag har ett hum om vad ni vill ha.

Jag känner att jag ofta slentrianmässigt plockar fram telefonen och skrollar igenom Instagram och alla “stories”, och bara stressar upp mig över det jag själv ”borde” lägga upp.

Jag är inte en helt organiserad person och jag skjuter lätt upp saker när jag blir för stressad i huvudet. Och samtidigt så älskar jag Instagram och ibland Facebook.

“Ni lyfter mig”

Jag jobbar oftast ensam och har inga andra kollegor än min sambo, så min kontakt med er blir ju via dessa kanaler. Så jag har verkligen ett kluvet förhållande till detta, ibland känns det som man jagar följare och likes. Och att det i sin tur blir ett kvitto på hur framgångsrik man är. “Syns man inte, finns man inte”, ungefär så känns det.

Så där! Nu har jag efter en tids uppehåll fått ihop ett inlägg som blir en produkt av min stress och kluvenhet. En produkt gentemot de sociala fönstren som vi tittar in i hos varandra. För jag skulle heller inte vilja vara utan er allihopa, för det är ni som lyfter mig när jag är nere. Ni peppar mig när jag tvivlar och ni delar med er av era egna liv. Jag måste bara bli bättre på att balansera livet och inte låta stressen äta sönder mig. Tack för att ni finns!

Lämna en kommentar

Notera att kommentarer behöver godkännas innan de publiceras.