Det här med åldern
”Ålder är bara en siffra på ett papper”
” man är inte äldre än man gör sig”
”50 är det nya 30”
Ja det är sånt man säger och hör när man blivit 50+, och det är ju både sanningar och lögner på samma gång, för åldern är inte bara något som står i mitt pass, det är rena rama sanningen, och man kan visst vara äldre än man gör sig!
Jag har inte krisat så mycket på grund av min ålder genom åren, och jag vet inte om jag gör det nu heller, tycker mest det är lite onödigt att tiden går så himla fort nuförtiden. Jag har ju mest krisat kroppsligt på grund av olyckor och sjukdom, så jag har känt mig som 100 år fast jag ”bara” varit drygt 40, så kanske har jag inte haft tid att krisa just på grund av min ålder.
”Ålder är bara en siffra på ett papper”
Jag har nog fastnat i min 30-åriga ålder tror jag. Jag har inte utvecklat någon annan klädsmak, och jag lyssnar gärna på den musik jag lyssnade på redan när jag var tretton år.
Häromkvällen var jag på Katy Perrys konsert i Globen, och då kände jag mig som 15 år. Jag ville ställa mig på stolarna och tokdansa, men satt lydigt ner tills sista tre låtarna, då ställde jag mig upp och dansade loss. Musiken är väl det område där jag ”hänger med” mest, det är där jag hittar ork och kraft, genom att lyssna på bra musik.
Anledningen till att jag ville skriva lite om det här med ålder är för att jag lånat vår nioåriga dotters rosa schampo, som inte fastnade något alls på hennes hår, men på mitt blekta blev så här, ja ni ser bilderna, jätterosa! Så på hennes skolavslutning så var det jag och alla nioåriga småtjejer som hade rosa hår och det var några skämtsamma kommentarer om ålderskris med mera.
”man är inte äldre än man gör sig”
Och kanske är det det jag har nu, lite ålderskris! Inte en så jobbig kris, men mer känslan av att jag fasiken är så gammal nu att jag inte behöver göra som det förväntas av en 51-åring. Vill jag ha trasiga jeans och rosa hår så har jag det, vill jag köpa kläder utifrån min smak och inte vad som förväntas av 50+-kvinnor så gör jag det! För jag funderar lite på det nu när jag handlar kläder: kan jag ha det här på mig? Kan jag ha mitt hår så här? Kan jag?
Säkert så kollar nog några ur den yngre generationen på mig och mitt tillfälligt rosa hår och tycker att jag är patetiskt och tror att jag låtsas att jag är yngre än vad jag är. Men det spelar ju liksom ingen roll, jag vet ju att jag inte ÄR yngre än jag är, och jo, jag skulle nog gärna vara lite yngre men mest för att ha mer tid på mig att göra saker jag inte gjort i livet.
”50 är det nya 30”
Många år har på ett sätt gått förlorade på grund av skadan jag drabbades av när jag föll på isen för en massa år sedan, och på grund av den autoimmuna nervsjukdom som ockuperade mycket av min tid när den drabbade mig för några år sedan. Men å andra sidan har det hänt massor med bra saker som kanske inte hade hänt om jag inte åkt skridskor den där Alla hjärtans-dagen för 15 år sen. Det är ju så livet ser ut, det formas ju dagligen av både ens egna val, och av olyckliga och lyckliga omständigheter, och man ska vara lycklig för varenda sekund!
Så jag tänker nog ha rosa hår ett tag till, jag kommer använda mina jeans med hål på knäna och sen ska jag sträcka på mig och tacka livet för att jag fortfarande har både hår och knän att visa upp
Tack för att ni läser och att ni har tålamod med mina spridda blogginlägg!
Kram
/Nadja